Träd får nytt liv i faunadepåer

Stadsutveckling ställer oss inför oundvikliga dilemman. I Stora Sköndal – precis som på de flesta andra ställen där man vill utveckla bostäder – behöver man ta ned träd och växtlighet för att göra plats. Trädfällning kan vid första anblicken te sig som enbart ett ingrepp i naturens landskap – men verkligheten är mer nyanserad. På Stora Sköndal har noggranna utredningar pekat ut vilka träd som bör sparas och vilka som kan tas ned. Och de avverkade träden får ett nytt liv som faunadepåer – en kompenserande naturvårdsinsats som gynnar den biologiska mångfalden.

Död ved är livsviktigt

När vi fäller träden samlar vi stockar av olika dimensioner i strategiskt utplacerade högar, så kallade faunadepåer. Där får de fortsätta sitt ekologiska liv som död ved – något som är lika viktigt som levande träd för många av skogens invånare. I tätortsnära skogar, grönområden och parker finns ofta alldeles för lite död ved, eftersom den städas bort för att man tycker det ser ovårdat ut. Men naturen gillar stök! Död ved är en grundläggande del av det ekologiska kretsloppet och utgör livsmiljö för många olika insekter, svampar och växter.

Rätt ved på rätt plats

Principen är enkel men effektiv: Rätt ved placeras i rätt miljö. Ekar läggs i ekmiljöer och granar i granskog för att förstärka den befintliga floran. I Stora Sköndal lägger vi ut flera högar med ekstockar och andra ädellövsträd. Veden blir sedan hem för olika typer av skalbaggslarver som senare kommer ut som fullbildade skalbaggar. De som kan tänkas flytta in först i våra faunadepåer är till exempel smalbandad ekbarkbock, diverse smalpraktbaggar (sl. Agrilus) samt lövpraktbagge, som alla är arter som gillar när veden är ”nydöd”.  Och när insekterna gynnas och blir fler, då trivs insektsätande fåglar och fladdermöss.

Resultatet blir en dynamisk naturmiljö där biologisk mångfald inte bara bevaras utan aktivt främjas – ett smart sätt att kombinera nödvändig stadsutveckling och naturhänsyn.