Området

Stora Sköndals historia

Området Stora Sköndal köptes 1905 av Svenska Diakonisällskapet, som är grunden för Stiftelsen Stora Sköndal. Verksamheten har sedan dess präglat platsens utveckling och arkitektur.

Verksamheten på Stora Sköndal har sina rötter i 1890-talets Sverige. Industrialismen medförde stora folkomflyttningar och år av missväxt gjorde misären stor. Staten hade tagit över socialvården från kyrkan, men led stor brist på utbildad personal. En önskan föddes att inom kyrkan utbilda människor till socialt arbete, visionen var att ”omsätta den kristna tron i praktiken”. Stora Sköndal köptes år 1905 av Svenska Diakonisällskapet, med ambitionen att här utbilda diakoner och socialarbetare. Det var en våghalsig plan och det saknades pengar till köpesumman, men övertygelsen hos organisationen var stor och till slut gick köpet i lås.

Flygfotografi som visar Stora Sköndal från söder. Fotot är taget någon gång mellan 1930 och 1948. I mitten syns mangårdsbyggnaden med dess utbyggda sal mot Drevviken.

Verksamheten på Stora Sköndal hade redan från början två tydliga delar: utbildning och vård. Utbildning av diakoner och socialarbetare inleddes, samtidigt som det på området öppnades ett vårdhem för epileptiker med fem platser. Efter ett par år kunde man också öppna ett vårdhem för alkoholister. På utbildningarna var det, precis som idag, viktigt att varva teori och praktik. Den praktiska delen kunde bestå av jordbruks- och vårdhemsarbete, men också församlingsarbete och hembesök, för att öka förståelsen för hur man på bästa sätt kunde avhjälpa nöden hos familjer.

Fotografi taget på 1930- eller 40-talet som visar Mellangården till vänster och Berga till höger. Berga uppfördes 1907-1908 som alkoholisthem, och byggdes sedan om till hem för epilepsisjuka 1917.

En social linje startades 1948 och där fick även kvinnor utbilda sig. Mer än 700 diakoner har fått sin utbildning och vigning från Stora Sköndal och den första kvinnliga diakonen vigdes 1978.

Verksamheten på Stora Sköndal växte och byggdes ut med åren, och kom att omfatta bland annat arbetsterapi, parkarbete, snickeri, möbelstoppning. Patienterna erbjöds också sjukgymnastik. Fram till 1950-talet bedrevs jordbruksarbete på platsen, vilket bidrog till att man under lång tid var självförsörjande. Här jobbade anställda tillsammans med diakonelever och patienter. Många bodde och verkade här under hela sitt liv.

Verksamheten ökade under 50- och 60-talen och omfattade nu ca 250 patienter, under samma tid växte senior- och äldreboendet fram. Först byggs Kyrkbyns villor och ålderdomshem och 1966 invigs Skogsbyn högtidligt i närvaro av Gustaf VI Adolf. I Skogsbyanläggningen byggs 93 villor för pensionärer, ålderdomshem och sjukhemsavdelningar, restaurang och annan service som frisersalong och bibliotek.

Kyrkbyns gästhem, som stod färdigt 1952. Fotografiet är taget före tillbyggnaden med elevmatsal som utfördes 1955.
Kyrkbyns pensionärsvillor.

Epileptikervården avvecklades 1977 och i stället startade en neurologisk eftervårdsklinik som idag är Neurologiska Rehabiliteringskliniken.

Sedan 1905 har verksamheten inom Stiftelsen Stora Sköndal utvecklats, förändrats och förbättras. Vissa delar består, andra är helt nya. Men en sak förändras inte: Vi arbetar fortfarande utifrån övertygelsen om alla människors lika värde. Och vi utför vårt uppdrag i människans tjänst.

Vill du läsa mer om Stora Sköndals historia? I boken ”Stora Sköndal – Arbetet, livet & diakonerna” av Elisabeth Christiansson Drake och Stig Lindhe kan du fördjupa dig i stiftelsens historia och hur det påverkat platsen. Boken finns att köpa hos vanliga nätbokhandlar, hos Appell förlag eller på Mötesplatsen.